Ännu en vecka har passerat på detta annus horribilis. Jag börjar känna mig mer och mer nedstämd. Det spelar nästan ingen roll åt vilket håll jag fokuserar, är det inte nattsvart så är det åtminstone gråmulet. Då är det alltså inte bara vädret jag pratar om. Vädret i Göteborg verkar för övrigt aspirera till att bli den tionde kretsen i helvetet som Dante målar upp i den gudomliga komedin. Det rister och skakar i huset när vindbyarna tar tag om vindskivorna för att försöka lyfta av taket för att se vad som döljer sig därinne. Ett stenkast eller två väster om huset ligger Vinga fyr där det i skrivande stund blåser 18 sekundmeter i medel och 22 sekundmeter i byarna. För att man ändå inte skall få för sig att gå ut så regnar det också. Är det Anders Tegnell som beställt det här vädret?
Nej det är nog mer än vädret som trycker ner mig. Coronapandemin bär såklart en stor del av skulden. Nära och kära man inte får träffa för att de befinner sig i riskgruppen. Människor som dör mitt i livet och många av våra gamla som får ligga helt ensamma när de lämnar jordelivet. Det känns lite futtigt då att gnälla över uteblivna utdelningar, men faktum är att det blir ytterligare sten på bördan.
Arbetssituationen den här hösten har inte heller varit optimal. Vi pressas nu allt närmre gränsen mot utbrändhet tror jag. I början av pandemin så uppstod som jag förstår det ett akut likviditetsproblem och både anställda och konsulter fick lämna tämligen abrupt. Resterande anställda blev permiterade i varierande grad. Att säga att det kom olägligt är väl egentligen en underdrift. Min arbetsgivare har ett mycket stort utbyte med Storbritannien och Brexit verkar vara det enda som inte påverkas av Corona. Det står nu klart att en hård brexit troligtvis är på väg och då gäller det att vara förberedd. I vår tid när företagsledningen säger att vi måste vara förberedda så menar de i själva verket att det måste finnas IT-stöd till de nya processerna som växer fram. Nu är det alltså mycket mer bråttom och vi är väsentligt färre utvecklare som är kvar. All skit rinner nedåt...
En av få saker som faktiskt har muntrat upp mig är den fina portföjutvecklingen. Jag noterade ett nytt ATH igår när börserna hade stängt. Det sammanlagda portföljvärdet är nu 14.846.083 kronor. Lägger jag på hustruns portfölj ovanpå min så är vi norr om 16,5 miljoner. Snart kanske vi når dubbel dollarmiljonär. Nej det har aldrig varit ett mål, bara en reflektion.
Jag hoppas ni får en härlig lördag detta inlägg till trots.
Även jag som för en eremiterande tillvaro utan vänner och anhöriga känner av situationen. Så gläd dig åt alla övrigas missär !! Det är bara kidsen som är fortsatt odödliga och upplever det som katastrofalt att de inte får festa ute på lokal.
SvaraRaderaDet är faktist en liten tröst att veta att vi är fler som sitter vid vår härd och grubblar.
Radera