Det är dessa misstag, felsteg och ånger som då och då flyter upp i mitt medvetande med mer eller mindre bra tajming. Det kan vara minnen av något jag sa i vredesmod till någon jag älskar. Ett utfall som jag nästan ögonblickligen ångrar att jag gjort. Det kan vara val jag gjort eller avstått från att göra tidigare i livet som jag nu ser tillbaka på med ånger. Det kan som ni förstår vara både högt och lågt.
Det kan enklast beskrivas som att jag står i vattenbrynet med ryggen mot havet. Inte ett moln på himlen och dagen ser ut att utvecklas bra. Så plötsligt, från ingenstans så träffas jag av en våg med iskallt vatten över skuldrorna och utan att kunna hindra det väser jag fram ett "Nej men..." eller liknande.
Akutåtgärden blir då att med en ramsa eller liknande knuffa ut det besvärande minnet ur mitt medvetande. Efter en liten stunds mässande är allt över och jag står åter i vattenbrynet vid ett lugnt hav och låter tankarna vandra fritt.
Trevlig helg!
undrar om det är åldern som får en att tänka på det viset ?
SvaraRaderaJag tror det. När man är ung ser man bara fram mot framtiden och reflekterar inte över det förflutna. Ju äldre man blir, ju mindre framtid har man kvar, och den framtiden är det tveksamt om man kan se fram emot, när man ser hur vänner och familj drabbas av sjukdomar och dödsfall. Som äldre har man en betydligt längre historik att reflektera över.
RaderaJa det har helt klart kommit/ökat med åldern. I övrigt känner jag inget direkt obehag med att bli äldre.
RaderaDå tolkar jag det som att du inte identifierat någon faktor som triggar vågen?
SvaraRaderaOm du har ett sätt att hantera den, som kraftuttrycket "Nej men..." och en ramsa, så är det ju bra. Men kan tänka mig att det bästa varit att slippa vågen helt? Är det alltid samma minnen som återvänder eller kan nya dyka upp från senare tider?
Du får förlåta ZS, men du vet att sånt här får igång amatörpsykologen i mig... :-P
Det bästa vore nog om jag kunde släppa dessa tankar helt. Jag vet inte vad exakt det är som triggar dem, men någon slags skam eller känsla av misslyckande som bubblar upp kanske. Det finns en djup brunn att ösa ur men det är absolut inte ovanligt med återkommande minnen från barndom, ungdom och vuxenlivet.
RaderaKänner igen mig i allt du skriver, både tyvärr och glädjande! Ja det märks man blir äldre då man tänker allt mer, på mkt. Man har varit och är kanske, ung o dum o vild o galen o mer. Känner ibland en total tomhet, senast igår när 40 åringen som kunde varit jag blev ihjälskjuten för att han sagt åt snorungar som bar sig dumt åt. Fy fan vad våra dårar till politiker har gjort med Sverige. Var kul se hur Maggankärringen fick höra av offrets syster o svåger. Svågerns blick kunde dödat.
SvaraRaderaIgår var en mycket mörk dag för de flesta av oss. Inte minst för det du nämner. Jag fick även reda på att min sons vän från fotbollen som föddes 2007 förlorade kampen mot cancer och somnade in. Jag tror fan inte jag klarar så mycket mer av det här nu.
RaderaUsch nej, det är mycket elände. Cancer här med på väldigt nära håll, det är skitjobbigt...
RaderaTack för att du delar. Träffsäker beskrivning av känslan. Hög igenkänning. Själv står jag bara still en stund. Jag noterar känslan, sedan släpper jag taget och låter oron rinna av. När det gäller hårda ord till nära och kära försöker jag numera hålla tand för tunga.
SvaraRadera//Bidrottningen
Just det där med att bara tyst låta känslan passera genom sinnet är något jag strävar efter men det går dåligt. Av ren reflex kan jag inte låta bli att yttra något slags ljud.
RaderaLäxan att förbli tyst har jag börjat lära mig men skadan är redan skedd i och med minnena. Jag vill i alla fall inte skapa några nya sådana.
Jag tror som någon annan lite högre upp att det är åldern. För jag upplever det själv. Någonstans i livet börjar man summera, både medvetet och undermedvetet, och troligtvis en bit in längs resan. För varför ska man summera i början när det kanske ännu inte finns så mycket att summera?
SvaraRaderaDäremot tror jag det är nyttigt att skriva dagbok i någon form. För mig rätar det ut lite snåriga tankar.
Ökande ålder förstärker helt klart det här hos mig. Jag minns dessutom händelser som man kanske ångrar där släktingar som inte är med oss längre har spelat en roll. Då är det helt tröstlöst att försöka lägga det bakom sig av någon anledning.
RaderaJag har aldrig skrivit dagbok, kanske vore det bättre än att stapla tankarna på hög i huvudet.
Du är klok som en bok, NLI. Jag tycker också att det hjälper att skriva, antingen bara fulskriva ut allt eller kryptera i form av poesi. :-)
RaderaDu skrev alldeles nyss ett bra och viktigt dagboksinlägg Zero.
RaderaIbland krypterar jag Fumlan ;=)
RaderaMitt första!
RaderaDet där kan jag skriva under på. Det var väl först under förra året när föräldrarna började få diverse krämppor och sjukdomar som man insåg att vare sig de eller jag själv är odödlig. Har inte funderat så mycket på dylika "mörka" tankar, men senaste halvåret har jag varit full av dem. Medelålderskris kanske? Jag har levt upp ungefär halva livet statistiskt sett. Har en fin familj, fint hus i bra område, en förmögenhet och hela familjen kan gå i pension om ca 8 år, dottern är knappt utflugen då. Är det då livet på riktigt ska börja? Det känns nästan så, även om vi lever gott med det vi har idag, även om vi sparar mycket. Så mycket som jag grubblat senaste halvåret har jag nog inte grubblat under hela mitt liv. Kanske nyttigt, kanske blir det för bra om man som jag har en tendens att både ha en livlig och rik fantasi och en förmåga att överdramatisera saker och ting. Kanske våra FIRE-bloggar om några år är rena psykologi-bloggar.
SvaraRaderaJag hade faktiskt en tanke på att skola om mig till psykiatriker, då jag tror att jag hade varit duktig inom det men det går INTE att göra på distans och är 6+6 års utbildning och praktik. Nej tack.
Mörka tankar har jag burit med mig sedan tioårsåldern och hänger ihop med min mammas död. Grubblar gör jag nog också i allt för hög grad tyvärr.
RaderaTar man en ögonblicksbild av mitt liv och min närmsta familj så ser allt närmast perfekt ut men kanske är det en del av problemet. Undermedvetandet tittar då och då upp för att påminna om att allt detta kan ryckas ifrån dig på ett ögonblick.
Tror också att för de som är i pension, eller för de som kommit till RE blir funderingarna betydligt större. Nu har man så att säga tid till det, tid som man tidigare saknade. På gott och ont. Som Mauro Scocco sjöng i låten "Sång till de enamma":
SvaraRaderaOch jag ser människor omkring mig
Ser hur de jobbar dygnet runt
För att slippa känna efter
Hur de egentligen mår
Men det kan aldrig vara fel att reflektera över hur man bemött människor tidigare i livet. Om inte annat har man nu chansen att vara en god människa/släkting/vän de åren man har kvar.
Det bådar inte gott inför min RE-del. Mer tid att tänka på verkar inte vara odelat positivt för mig. Att ta itu med känslorna är väl vägen fram förstås och tid för släkt och vänner låter väldigt hoppfullt.
RaderaJu äldre man blir desto mindre blir framtiden.När föräldrarna dör står man näst på tur.Någon gång i framtiden vill huvudet mse än kroppen.Då gäller det att ha mycket i minnesbanken.Livet består av en massa val.Ibland väljer man rätt och ibland väljer man fel.
SvaraRaderaSå sant.
RaderaVad skönt att man inte är ensam om det då. Även om jag inte skulle kalla det "ångest" för egen del så finns det mängder med tillfällen då jag önskar att jag gjort annorlunda. Ofta kan man läsa att folk svarar att de "ångrar ingenting", och det känns som örfil att få höra. Men antagligen är det nog bara de stora sakerna som att skaffa barn eller gifta sig som de inte ångrar.
SvaraRaderaFör min del är det nog ångest eller åtminstone ett förstadie. Knuffar jag inte bort tankarna genom att högt börja tala lätt osammanhängande eller rabbla någon ramsa så växer tanken likt en snöboll i huvudet och jag blir icke fungerande.
RaderaAtt inte ångra något låter nästan lite tråkigt.
Ditt sätt att hantera låter bra. Efter RE kan mina tankar inbland bli för mycket , hittade då boken : Lev mer tänk mindre av Pia Callesen som hjälpt mig mycket ./C
SvaraRaderaTack för tipset! Jag skall se om jag kan klicka hem ett exemplar av boken.
Radera