Mörker

Så kom då dagen som jag anat skulle komma.

- "Vi måste tyvärr permitera nästan samtliga anställda."

Det vore lögn att påstå att det kom som en blixt från klarblå himmel. Ändå sitter man där och ser ut som en fågelholk när chefen meddelar oss alla. Nu är jag förvisso bara deltidspermiterad så det blir inte en tvättäkta FIRE-livsstil för mig. Inte ännu i alla fall.

Om den här krisen blir långdragen kan det nog mycket väl bli så att man inte själv behöver ta det där beslutet om FIRE eller inte. Någon direkt oro för försörjningen känner jag inte. Blir jag av med jobbet så har jag både A-kassa och inkomstförsäkring genom facket. Min fru har också en ganska trygg försörjning känns det som.

Nej, oron ligger på ett annat plan. Jag är helt enkelt inte redo att säga hejdå till yrkeslivet ännu.

 - "Det är väl bara att skaffa ett nytt jobb då?"

Jo men visst är det så. Nu verkar jag dock vara ganska bekväm av mig, på gränsen till oföretagsam kan man kanske säga. Eftersom familjens finansiella ställning är så god så kan det bli så att jag inte orkar börja om helt enkelt. Vi kommer klara oss bra på min frus lön samt avkastningen från våra olika portföljer. Oron ligger i hur väl jag kommer kunna hantera all denna fritid som följer med FIRE.

Nog med gnäll! Det sammanslagna portföljvärdet har växt lite senaste veckan och är nu uppe på 10.725.731 kronor. Kanske kan jag klättra upp till en slät elva innan det blir kana utför igen?

Det mest irrationella jag gjort den här veckan var att amortera av 5.000 kronor på vårt bolån. Varför gjorde jag det? Var det permiteringsnyheten som fick mig att vilja ta ner belåningsgraden med hela 0,2%? Borde jag inte investerat dem eller lagt i bufferten istället?  Nåja, om jag begränsar min irrationalitet till sådana här handlingar så bör jag klara mig bra.

Trevlig söndag på er.