Det började som en skakning på nedre däck.
För ett antal år sedan så försökte jag mig på att förklara #FIRE-konceptet för min hustru. Troligtvis var det under ett besök på favoritpuben med ett glas Guinness till mig och någon sötsliskig cider-historia till henne. Hon hade, likt jag innan uppvaknandet, aldrig hört uttrycket eller ens övervägt att den möjligheten fanns.
Lugnt och metodiskt förklarade jag förutsättningar, uttagsstrategi och statistiken som konceptet har som grund. Eller är det kanske en efterkonstruktion från min sida? Mer troligt är att jag pratade mer eller mindre osammanhängande om börsen, våra portföljer och vår gemensamma framtid, kanske kom jag med skamliga förslag om amorösa äventyr efter uppdrucken dryck. Detta till trots, något litet #FIRE-frö lyckades nog slå rot i min frus medvetande.
Under åren som följde har det blivit en och annan Guinness, samt fler samtal om #FIRE med min hustru. Jag har hållit henne up-to-date med våra portföljers prestanda och vilka summor som trillar ut i form av direktavkastning. När 2024 års bokslut sammanställdes så kunde vi konstatera att direktavkastningen motsvarade en månadspeng på drygt 42.000 kronor netto. I skrivande stund ligger den för 2025 på drygt 26.000 kronor netto. Jag misstänker att just begreppet "månadspeng" var pedagogiskt tilltalande för min hustru. Det är ett så enkelt begrepp och kan enkelt ställas bredvid "lön" för lämplig jämförelse.
Så under de sista dagarna av vår vistelse på Mauritius förra året tog min fru själv upp ämnet. Kanske började hon känna av den där omtalade "söndagsångesten"? Att sitta i kortärmat nära ekvatorn och titta på solnedgången i november och veta att snart skall man hem till långkallingarnas Göteborg kan nog locka fram söndagsångest hos de flesta. Vi började prata om hur ett ordnat avsked från arbetslivet skulle gå till.
- "Skall jag plocka ut all semester först?"
- "Skall jag sluta på vårvintern eller vänta till senvåren?"
Jag är som vanligt överlastad med tvivel men försökte komma med så mycket input jag vågade utan att på något sätt försöka påverka riktningen nämnvärt. Jag tycker att ett så viktigt beslut skall man värka fram själv i största möjliga mån. Min huvudsakliga input var nog följande:
- "Du kan ju alltid ångra dig om det inte blir som du tänkt."
Grubblerierna fortsatt några veckor efter att vi kommit hem. En jul passerades med all den verkliga stress såväl som självpåtagen stress den kan innebära. Så plötsligt! I början av år 2025 utbrast hustrun:
- "Jag gör det! Jag säger upp mig!"
Sagt och gjort. Uppsägningsblankett ifylld och inlämnad, passerkort, parkeringstillstånd och andra prylar återlämnade till arbetsgivaren. Jag är numera gift med en pensionär. Jag tänker nu behandla min hustru som en deltagare av min fältstudie. I största möjliga mån tänker jag studera hennes förehavanden i hennes naturliga miljö utan att för den delen påverka utfallet.
- "Bah! Omöjligt!" skriker vän av vetenskap.
Sant, människor beter sig annorlunda när de vet att de blir iakttagna. Den så kallade observatörseffekten. Finns sätt att komma runt naturligtvis, exempelvis genom dold observation men det kan nog ge mig lite etiska problem. Nej det får nog bli en observation i form av fortsatt god kommunikation och att ha känselspröten ute.
Hur som helst skall detta bli spännande att följa även för mig. Ett litet stick av avundsjuka kan jag känna när hon kan ligga kvar i sängen och grisa när jag måste gå upp för att trampa iväg till kontoret. Det är hon väl värd!
Så hände det då alltså. The wife is on #FIRE!
